To content | To menu | To search

EU och media

Skriven av Henrik Alexandersson

Hans Martin Tillack talade för någon timma sedan på Gräv09. Han är journalisten som fick sitt hem stormat av belgisk polis, efter att ha avslöjat oegentligheter inom EU...

Det var kanske inte så mycket nytt vi fick höra – även om folk skruvade lite på sig i bänkraderna när Margot Wallströms olika tilltag kom på tal.

I EU är media helt enkelt ett problem för politikerna och byråkraterna. Tillack nämnde ett läckt dokument från EU-kommissionens säkerhetsavdelning – som varnar för journalister i samma mening som spioner. Vilket är lite talande. Och oroväckande, med tanke på att media är (eller borde vara) den enda rimliga informationskanalen mellan makten i EU och medborgarna.

Tillack menade också att EU-journalister i allmänhet köper unionens officiella agenda allt för lätt.

Jag fick in en fråga om ministerrådet. Är det egentligen inte där som nästan all reell makt över lagstiftningen ligger? Tillack höll med, men bara nästan. Makten ligger hos ministerrådet, ja. Men inte hos dess politiker – utan hos dess tjänstemän.

Frågestunden var annars lite trevande. Vilket inte är att undra på. Jag har följt EU på plats i Bryssel i två år och inser att det enda jag egentligen har lärt mig är hur lite jag vet. Ju mer man försöker ta reda på, ju tätare blir intrigen. Så till synes banala frågor av typen "Vart vänder man sig för att få reda på vad som händer i EU?" är faktiskt på sin plats.

Man kanske skulle sälja in sig till lite svenska tidningar som researcher i Bryssel...

Inlägget publicerades först här.

Svensk historia

Skriven av Anders Edwardsson

Den svenska inställningen till Europasamarbetet har från början präglats av skepsis. När frågan om ett deltagande i dåvarande EEC aktualiserades i slutet av 1950-talet stod Folkhemmet och Neutraliteten i full blom och det fanns ett tydligt drag av svensk självgodhet gentemot omvärlden. Det fanns också initialt en blocköverskridande enighet om att Sverige borde förbli sig själv nokk. Socialdemokraterna sade till exempel av både politiska och ideologiska skäl nej till EEC. Och folkpartiets Bertil Ohlin sade 1959 för att organisationen innebar "betydande suveränitetsinskränkningar för medlemsstaterna" och att ett svenskt medlemskap därför var uteslutet. Det gick dock snart upp för högern och folkpartiet att frihandel var bra och att EEC stod för de värden de själva företrädde. Med Tage Erlanders "Metalltal" 1961 stängdes dock dörren för ett svenskt deltagande och frågan skulle inte återkomma förrän vid mitten på 1980-talet, när bland andra dåvarande moderatledaren Carl Bildt väckte nytt liv i debatten. Med Berlinmurens fall 1989 och den djupa ekonomiska kris som drabbade den svenska ekonomin samma år bröts också socialdemokraternas motstånd och Sverige blev medlem i EU 1995. Landet har dock ställt sig utanför EMU och betecknas ofta som en bromskloss i unionens utvecklingsarbete.